Stuprör och hängrännor utbytta på radhuslänga i Tullinge, Botkyrka

På en radhuslänga i Tullinge, Botkyrka, genomfördes ett komplett byte av stuprör och hängrännor efter att de gamla delarna hade visat tydliga tecken på slitage, otäta skarvar och bristfällig avrinning. Projektet utfördes åt en samfällighet som hade behövt en hållbar lösning för att leda bort regnvatten mer kontrollerat från tak och fasader. Arbetet avslutades under våren 2026 och gav anläggningen ett mer enhetligt utseende samt en säkrare funktion vid kraftigare nederbörd.

Så utfördes bytet av takavvattningen

Arbetet inleddes med en noggrann genomgång av hela radhuslängans befintliga takavvattning. De äldre hängrännorna hade på flera sträckor lutat fel, och vissa stuprör hade haft deformationer som hade försämrat vattenflödet. Infästningar, skarvar och utkastare kontrollerades innan demonteringen påbörjades, vilket gjorde att arbetet kunde planeras i rätt ordning utan onödiga avbrott. De gamla rännorna och stuprören monterades sedan ned sektion för sektion med hänsyn till fasad, markytor och entréer, så att de boende kunde använda gångstråk och uteplatser under större delen av entreprenaden.

Efter demonteringen justerades underlaget där äldre krokar och beslag hade suttit. Nya rännkrokar monterades med korrekt fall för att säkerställa att vattnet leddes vidare mot stuprören utan att bli stående i ränndalarna. Därefter installerades nya hängrännor i lackerad stålplåt, valda för att tåla väderväxlingar och samtidigt passa radhuslängans uttryck. Samtliga skarvar tätades och fixerades enligt gällande montageprinciper, och avsluten anpassades för att ge en ren och konsekvent linjering längs takfoten.

De nya stuprören monterades med nya rörsvep och beslag i rätt avstånd för att ge stabilitet längs fasaderna. Vid marknivå anpassades anslutningarna mot befintlig dagvattenhantering där förutsättningarna medgav det, och i övriga lägen monterades utkastare som ledde bort vattnet från sockel och gångytor. Extra omsorg lades på hörn, vinklar och anslutningar mellan huskropparna, eftersom just dessa partier tidigare hade orsakat spill och rinnmärken på fasaderna. När allt plåtarbete var klart genomfördes en funktionskontroll där vattenavrinningen testades längs varje sektion.

Det färdiga resultatet gav radhuslängan en tydligt förbättrad avvattning och ett mer välvårdat helhetsintryck. Regnvatten kunde därefter ledas bort mer effektivt, vilket minskade belastningen på både fasad och grundnära partier. De nya materialen gav dessutom ett mer enhetligt uttryck längs hela byggnadsraden, eftersom äldre lagningar och olika kulörskillnader hade försvunnit. För samfälligheten innebar projektet att underhållsbehovet minskade och att anläggningen fick en lösning som var bättre anpassad för långvarig användning i det svenska klimatet.